När jag var liten älskade jag sagor! De berättades så klart till en början, men så fort jag lärt mig läsa försvann jag in i HC Andersens och Bröderna Grimms värld. Det var kittlande spännande med vargen som slukade Rödluvan eller jätteledsamt. Grät varje gång Flickan med svavelstickorna eller den Fula ankungen dök upp. Förmodligen har väl de sagorna satt sina spår i mig och kanske lite grann bidragit till den människosyn jag har idag, vad vet jag. Lite senare i livet kom Emil och Pippi och Disneys värld med Tre små Grisar, Musse P och Kalle A. Även dessa har kanske lärt mig en del om livet… Nu är det ju så att sagor och berättelser för barn ska vara lite uppfostrande och varnande och vart årtionde har sina politiska/konstnärligt litterära åtaganden. I detta blogginlägg tänker jag ta upp vad dessa inputt kan ha haft för betydelse för hur jag förhåller mig till diverse arter från djurlivet.

Grisar har jag aldrig varit rädd för. Kommer ihåg att jag störde mig på den grisen i Tre små grisar som byggde stenhuset, men det var för att han var så jädra mer än nån annan. Grisbilden stördes dock lite när jag såg, tror det var Killing Fields, rätta mig gärna, där det framkom att grisar gärna mumsar i sig döda människor…Men inget att oroa sig för. Men visst, en viss rädsla för vildsvin i svampskogen finns, kan härröra från Timon och Pumba, typ. När det gäller vargar så har jag faktiskt varit mer rädd för kommendorskor som ramlat i småländska varggropar än vargen själv. Däremot så har det killat till i orosmagen när ”kunniga” människor varnar för en kommande varginvasion vid skolbusshållplatser. Skjuter vi inte av dom så kommer de att attackera våra barn…Huruvida detta stämmer eller inte vet ingen, men att ifrågasätta detta är på ett dödavargforum detsamma som att göra en John Cleese’s Hitlerimitation i en synagoga. Jag tror dock att risken för att en sagobok med ”Se upp för vargen” dröjer. Än så länge funkar Bamse och Vargen, gudskelov.

Men då kommer vi till ett djur som mig veterligt inte har figurerat i någon ”Se upp för mig”-berättelse. I serien Veckans brott togs detta upp. För er som inte såg programmet så berättades det om ett ”mord” som begåtts av en älg. Jodå så att!

På sensommar/höstkanten mina vänner ska ni se upp för sketfulla, kåta älgar! Har ni dessutom en hund med er så är risken ännu större. Ser fram emot en saga om det;-)

Ha en go hälg!

Gerdan